Skuggar kvällsljuset med handen, bron är bara en siluett. Solen faller liksom jag. Stegen vinglar, jag är full. Full av sprit och tabletter, full av skam. Darrande fingrar fumlar fram sms, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt mig. Stryker bort snor och tårar, stryker bort tankarna på alla jag älskar.

Jag är där. Bilarna vrålar bakom mig. Det är nästan mörkt. Jag tänker ingenting längre. Bara kravlar över räcket ut på ful byggplattform. Svindeln vänder världen upp och ner, jag kastar mig platt på magen klänger mig fast i panik och gnyr. Men det stillnar och jag reser mig upp, solen i ryggen knuffar mig framåt. En sekund vill jag ångra mig.

Jag tar språnget.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att ta språnget