Jag bakade bruna varma brödkakor som vi åt med smältande smör, tända ljus och julmusik i bakgrunden. På golvet låg pappersremsor och snörbitar efter julklappsinslagning; en perfekt barnfamiljshelg. Jag varvar baket och pratet med att gråta en stund på mitt rum för jag är inte riktigt med. Jag ser allt och låtsas vara där men ingenting känns riktigt för mig. Jag vill inte göra något och jag kan inte göra ingenting. Och jag är hungrig, besatt av tankarna på allt jag inte får äta, kan inte slappna av för jag tänker bara på mat, på vad som skulle vara gott. Hur ska jag kunna bli frisk när jag måste banta varje stund jag inte är jättesjuk? Dessa förbannade tabletter som gör mig ständigt hungrig orkar inte kämpa mot det. Men jag klarar inte av att bli tjock. Inte sjuk OCH tjock. Det är för mycket. Antingen bantar jag och blir sjuk av det eller så bantar jag inte och blir sjuk av att bli tjock.

Inte ens Mumin gör mig avslappnad idag. Jag längtar till att det blir kväll och jag får ta mina sömntabletter.