Vågorna vindvilda
avbryter sitt lekande
fryser till is


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ett avbrott

De släpper in mig genom den första låsta dörren. Innanför anmäler jag mig i receptionen.
”Jag behöver tala med en läkare”

Den första väntan är kort, kanske 20 minuter. Sedan sitter jag i ett litet rum med en mentalskötare. Han ska skaffa sig en första bild av vad jag behöver för hjälp. Jag sitter på mina händer och tittar i golvet för att slippa ögonkontakt med främlingen jag måste berätta om min galenskap för. Försöker stammande få ord på kaoset, synerna, rädslan och viljan att bara försvinna, att slippa.

Efteråt ska jag vänta på läkaren. Denna den andra väntan är längre, kanske två eller tre timmar. Jag har svårt att sitta still, går fram och tillbaka i korridoren och försöker lugna mitt bankande hjärta. Kanske gör jag fel. Vad gör jag här? Tusen gånger ångrar jag mig och vill bara vara hemma igen.

När jag väl får träffa läkaren bryter jag ihop, klarar inte av att förklara igen, jag vet inte vad jag vill och vad orden heter. Läkaren är mild på rösten, ”Du behöver inte förklara mer, jag bestämmer för dig, du ska stanna på sjukhuset.”

Nu börjar den tredje väntan. Den är riktigt lång, sex, sju timmar. Jag väntar på att förflyttas till ett annat sjukhus, där min avdelning finns. Väntrummet är rent och fräscht i ljusa färger. Det finns skorpor att äta och en automat med gratis kaffe. Jag önskar att jag kunde få stanna här istället för att forslas till den gamla slitna avdelning 82. Jag går fram och tillbaka, rastlösheten förbjuder mig att sitta still. De andra patienterna sitter mest och glor framför sig. Ingen är glad här.

Tillslut kommer ändå två ambulansmän in, de pratar en stund med personalen och får mina papper. När vi hälsat leder de mig genom korridorer och gångar ner till ambulansgaraget. Det känns otroligt fånigt att de avdelat två män och en stor ambulans för lilla mig. Jag skäms över att använda så mycket resurser. I bilen sitter jag tyst. Vad ska man säga liksom? Det är skönt när vi väl är framme. Vi går de välkända tre trapporna upp till avdelningen och ringer på klockan. En skötare jag känner igen sedan innan öppnar, han släpper in oss och stänger dörren efter oss. Med ett ljudligt knäpp går dörren igen och jag är inlåst.

Två skötare följer mig till mitt rum där jag får lägga upp mina saker på sängen för att visiteras. Det är trevliga killar, småpratar medan de går igenom mina saker in i minsta detalj. De letar efter vassa saker eller saker det går att hänga sig med. Det enda de hittar är min mobilladdare, den tar de med sig för att låsa in på kontoret. Jag funderar på om det verkligen går att hänga sig med en mobilladdare.

När de gått sätter jag mig på sängkanten, ser mig omkring i det kala, slitna rummet och önskar att allt var på ett annat sätt.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att checka in

På tåliga knän
kryper jag och min dammtrasa -
näsluddsnysning


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ludd

Bomullsluddiga moln
bevittnar de krossade iskristallerna
under min fot
ömtåligt


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ludd

När jag försöker hitta svaret
med nalleluddig hjärna
är jag glad om jag hittar frågan


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ludd

Han kan klättra till det högsta trädets topp. Han kan hoppa från alldeles för högt upp. Han kan kasta en sten till horisonten.
Han kan hålla om mig.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en atlet

Mjöldyner på bordet
knådar mig tom på tankar
brödbaksstilla


http://skrivpuff.blogspot.com/

Hur ska jag kunna hejda depressionen nu då? Jag har liksom inte råd med att bli så här ledsen. Men om jag försöker hindra ledsenheten så blir jag arg istället och då speedar jag upp mig och så blir det samma helvete som efter senaste avslaget. Då är det bättre jag är ledsen. Jag är så jävla ledsen.

Lithium, lamotrigin, risperidon, abilify, propavan, oxascand.
Det blandar jag varje dag.
Inte fan hjälper det.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att blanda

En snabb salva
så lätt, så långt borta
är livet slut


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om salva

Detta är manisk tankeflykt:
Det är tusen tankar som anfaller din hjärna på en gång. De landar i dig med en explosion, du fylls av rök och tankesplitter.  Du försöker fly, du försöker springa ifrån dem men de är för snabba.
Det är tusen tankar som kastar sig runt i din hjärna. Du sträcker ut en hand för att ta tag i en, men den snurrar för fort. Allting snurrar för fort, du är yr och mår illa.
Hjärnan är full, sprängfylld av avhuggna tankar, ditt huvud kommer att explodera.
Du pressar dina händer mot ditt huvud, försöker hålla det samman. Du kryper ihop till en boll, vaggar och nynnar. Försöker fly någon annanstans. Det finns ingenstans att fly.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att snurra

Kronisk sjukdom
en näve salt i min mun
tvingad att svälja


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om salt

Stilla i vinden
blöt snöflinga tung
hejdar sig


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att hejda sig

Tulpanfärgat
soldis genom köksfönstret
äppelpajsperfektion


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en perfekt dag

Jag drömmer om ordning. Jag begär ordning. Ibland tror jag att jag skulle vara frisk om det bara var ordning. . Då skulle jag slippa smutsen som kryper på mig väller ur sprickor i väggarna. Jag skulle slippa sakerna som hukar beredda att kasta sig över mig om jag vågar närma mig. De tvingar mig att gömma mig. Jag går med blicken sänkt för att inte se dem, men då ser jag smulorna på golvet som äter sig igenom mina fotsulor. Allting äter mig och jag försöker, försöker göra det bättre men det går inte.

Om jag bara kunde städa bättre så skulle allt bli bra.

Allt finns bara i mitt huvud.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ordning

Hypomani kan vara fruktansvärd. Rastlöshet, irritation, rädsla. Men den kan också vara ljuvlig.
Då är jag en lekfull solkatt. Jag är vacker. Då vandrar jag i skogen och förstår trädens språk. Jag lägger en hand på deras varma bark och vi är ett. Eufori. Då ägnar jag timmar åt min passion och tröttnar aldrig. Allting blir så bra. Då är jag glad och pratsam och rolig, jag hittar alltid på något underbart. Jag är underbar.
Då vill jag aldrig svalna.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att svalna

Framför spegeln
Rosettdiadem i mitt hår
I mig flärdlycka


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om flärd

Depressionen hotar att ta mig varje dag nu. Varje stund måste jag kämpa emot för att inte dras ner. Jag befinner mig där vattnet virvlar ner i avloppet och jag sprattlar mig frenetiskt kvar i virvelns utkanter. Lusten att göra saker är borta men jag gör dem ändå. Jag tar farlig medicin som jag inte riktigt tror på men jag är desperat så jag tar dem ändå. Jag lyssnar på glad musik, jag till och med låter kaspertrådar dra upp mina mungipor i ett leende. Jag ler, lyssnar och motar hela tiden bort de svarta tankarna, tänker glada saker som jag inte kan känna. Det är utmattande men jag fortsätter för det finns fortfarande chans för mig att komma ur det här, att kunna vara glad igen.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ett hot

Det är tyst
Rummen är lika tomma som igår
Väggarna kan inte se mig


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om något osynligt

Jag är musen i kattens klor
Jag är så jävla ur kontroll

Ville bara slippa ansvar

Ta mig, sa jag
Du får mig


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att ta ansvar

Tänk om jag kunde finnas utan huvud
Slippa allt det sjuka vara bara kropp
Varma armar starka ben
Finnas till för kramar
Finnas till för sex

Det vore fint


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om något huvudlöst

Sökte synonymer till saktmod. Fann: Fridsamhet, foglighet, sinneslugn och ödmjukhet. Jag ser då ingen likhet mellan dessa ord. Men jag är väl en idiot. Eller så är saktmod ett ovanligt förvirrat ord.

Foglig är jag kanske, men fridsam, nä.
Sinneslugn har jag då inte.
Eller förresten, nu har jag nog sinneslugn till förbannelse. Mitt sinne är lugnt som klisterkokt gröt. Det droppar långsamt från min hjärna ner till golvet i långa kletiga trådar. Klibbar fast mig på plats. Böjer min nacke.
Vad gör jag när depressionen kväver livet och mina rop på hjälp är dränkta, kan jag ödmjukt finna mig i vad jag fått?

Nä, jag är nog inte saktmodig.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om saktmod

”Men jag försöker”
Så vad gör jag? Försöker inte?
Jag försöker inte så jag blir erbjuden veckopeng.
Veckopeng för mina totalt meningslösa försök att ta mig igenom tiden.
Jag är 40 år och ska få veckopeng. Så är det att vara sjuk.
Jag är sjuk. Jag är galen ur kontroll fullkomligt jävla vansinnig.
Mina dagar är oändliga.
Jag är en börda, jag har fel. Jag är ingenting degraderad till ett barn. Bönar och ber för jag har ingenting. Det måste jag stå ut med. Så är det att vara sjuk.

Jag har nog svåra attitydproblem till livet.
Omfamnar det inte precis.
Det smakar mögligt bröd, härsken fisk, rutten mjölk.
Jag är hungrig men kan inte äta.

http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en attityd

Först tänkte jag att ”verktygslåda” det var ju ett otroligt tråkigt ord. Sedan tänkte jag lite till och blev kåt.
För verktygslådor är av slitet trä eller bucklig plåt. De står bredvid hammarslag och sågrasp. De står bredvid männens hojtande till varandra genom oväsendet. De står bredvid starka män, håriga män, unga svettiga släta män i bar överkropp.
Jag är Tant Snusk.

http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en verktygslåda

Ibland vill jag inget annat än att hämnas. När hatet tar över mig. Det biter mig det river mig det sliter mig itu till köttiga slamsor. Jag är en hög av blodigt kött, vibrerande av hat.
När hatet kommer finns inget längre kvar av mig, allt blir bara smärta. Jag vill krossa, smula och förinta.
Men mest av allt vill jag bli fri från hatet och få tillbaks mitt liv.

http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att hämnas

Att fortsätta stå ut. Jag måste fortsätta stå ut. Måste vrida till livet så att det passar in i mig. Göra ett liv som håller mig frisk. Eller ja, så frisk det går då. Måste göra en mig som vet att jag blir sjuk igen men som orkar fortsätta ändå.

Nu är det bra. Nu är det fint. Nu är det kaffesmak på tungan och spisvärme i magen.
Jag bollar molnigt täcke omkring mig. Jag är en leende kerub.
Det är lätt att fortsätta idag.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att fortsätta

Plötsligt känner jag mig frisk. Jag är inte deprimerad, jag är inte uppvarvad. Inte ens några skrattande pumpor förföljer mig. Jag är alldeles .. normal. Så otroligt konstigt. Och jag upptäcker att jag inte alls vill vara den där psyksjuka. Det besvärar mig att alla vet om att jag är sjuk. Jag skäms. Vill sudda ut allas minnen och när de ser mig ser de bara en alldeles normal kvinna med gott humör och tralala. Så vill jag ha det.

Krabat är ju ett helfånigt ord. Kan fan inte skriva om krabat. Krabat, kavat, åh ett sånt riktigt A-barn!
Nä.
Fast de som kan kallas krabat tycker jag väl om. Mjuka armbågsveck, skrattglada rosa kinder, spretigt hår att borra ner näsan i lyckorusigt drunkna i.

Så är det ju ickekrabaterna då. Tysta tråkiga barn som sitter med korsade anklar och tuggar på sitt hår. De gör sitt redan glanslösa hår alldeles stripigt.
Så försöker man säga något klämkäckt uppmuntrande till dem och de svarar inte lyfter inte ens blicken från sina vippande tår. Irriterande.
De får en att känna sig idiotisk. Antagligen är det just det man är.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om krabat

Det är så jävla motigt hela tiden. Kroppen är trög. Hjärnan gelé, jag ligger efter. Varje gång jag är sjuk kommer jag efter och varje gång jag blir frisk ska jag komma ikapp. Jag vill inte komma ikapp, jag vill vara framme. Jag vill vara fri att göra något nytt, något kul. När jag äntligen får lite medvind ligger gamla griniga sjukdomssaker kvar, kryper efter mig och drar mig med klibbiga fingrar ner i sörja.
Suck.

Jag längtar efter sjukdomsmedvinden
När livet är lätt och kul och underbart
Men det får jag inte längta efter


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om medvind

Stela människor på bussen hatade mig. En pumpas leende blev snett och hånfullt. Jag som gömde mig under filten, försökte hålla mig kvar.

Andas snabbt luften är vass och för liten. Herregud jag blir galen, jag blir galen jag blir galen på riktigt nu. Det är bara jag och dem. Jag är så ensam.

Sjukhuskorridoren är för kort för en promenad.

Idag ser jag regndropparna på fönstret och tycker om dem. Bussen gungar mig mjukt. Kanske börjar jag om igen.


http://skrivpuff.blogspot.com Om att börja