Stämningsdagbok 29/4

Hypomanin helt borta. Ganska deppig och trött och dessutom ångest både mitt på dagen och på kvällen. Med hjälp av en låg dos oxascand kom jag ändå ut och grävde i jordgubbslandet. Fortsatte min lönlösa kamp mot kvickrötterna. Enda syftet med den kampen är att det känns skönt i sinnet att bli jordig och stel i ryggen.

Gick och la mig utan Imovane och har sovit bättre än jag gjort på en månad.

Betyg och medicin:
Depp: 4
Mani: 0

Lithium: 2+3
Lamotrigin: 200mg+200mg
Oxascand: 5mg+5mg
Propavan: 25mg
Imovane: SLUTAT MED

Stämningsdagbok 28/4

Det var en bra dag. Vi åkte in till stan, åt någon god pastarätt med massor av piri-piri och sedan gick vi till Naturhistoriska museét. Där tittade vi på typ en miljon malätna uppstoppade djur. Jag mådde bra, varken speciellt speedad eller deppig.

Jag har inte tagit någon risperidon som läkaren ordinerade. Jag är alldeles för frisk för så tung medicinering. Läkaren kan knappast ha gjort en säker bedömning med tanke på att hon inte ens har pratat med mig.

På kvällen precis innan jag skulle somna fick jag världens ångest igen. Det verkar inte kunna gå en hel dag utan att det händer. Jag tog min propavan senare på kvällen än jag brukar och har sovit hela natten tills idag.

Jag är orolig för beskedet från magnetröntgen. Min syn är fortfarande väldigt konstig och idag kom jag att tänka på att anledningen till att jag gått ner så mycket i vikt kan vara att jag faktiskt har cancer. Jag borde få besked denna veckan och det ska bli så skönt att ha det gjort.


Betyg och mediciner:
Depp: 3
Mani: 3

Lithium: 2+3
Lamotrigin 200mg+200mg
Oxascand: 5mg
Propavan: 25mg
Imovane: 7,5mg

Stämningsdagbok 27/4

Sov alldeles för lite. Vaknade klockan tre, satt i köket med min nya mobil och en skål med youghurt.

Förutom sömnen så har jag bara varit lätt hypoman idag. Känner mig dessutom betydligt mindre deppig. Däremot är jag irriterad på läkaren. Jag ringde i torsdags och pratade några minuter med sjuksköterskan. Jag ville ta ut den sista lilla dosen (5mg) abilify eftersom den högre dosen gett mig ansiktsryckningar. Dessutom mår jag bättre och då behövs inte neuroleptika. Jag sa att om jag skulle bli väldigt uppvarvad så kan kan jag i nödfall ta risperidon.

Igår ringde hon tillbaka och då hade hon talat med läkaren. Hon sa att det ok att jag tog ut abilifyn men att jag istället skulle ta 2mg risperidon om dagen! Det är betydligt starkare dos än 5mg abilify. 2mg risperidon är dosen för att behandla maniska patienter. Skillnaden mellan lätt hypomani och mani är väldigt stor. Att ordinera hög dos av neuroleptika, som har allvarliga biverkningar, utan att varken ha träffat mig eller pratat med mig känns inte vettigt.

Nu är vi barnlediga. Jag lämnade barnen till svärföräldrarna och fick en hummer tillbaka. Bra byte! Hummern åt vi på kvällen och tittade förälskat på varandra under tiden. Vi är förälskade.


Betyg och medicin:
Depp: 3
Mani: 5

Lithium: 2+3
Lamotrigin: 200mg+200mg
Propavan: 25mg
Oxascand: 5mg
Imovane: HÖJT 7,5mg

”Tidiga tecken” bör bipolära ge akt på.

Små förvarningar om galenskap

som ska motas och botas

med tabletter.

Här sitter jag då vaken klockan tre,

och blir förvarnad.

Vad gör jag åt det?

Jag tar en skål yoghurt.

Skrivpuff: Om förvarning

Stämningsdagbok 26/4:

Jag har varit vaken sedan klockan tre inatt så nu är jag så grumlig i huvudet att jag knappt minns vad jag gjorde igår. Det var nog en ganska lugn dag, inte speciellt speedad, bara allmänt deppig. Hade ångest mitt på dagen, kunde inte låta bli att ta oxascand. Men jag tog bara 5mg så jag kände knappt av den.

Jag var ledsen för en sak som hänt äldsta sonen. Oroar mig.

Städade en del gjorde jag och det var pest varje sekund. Jag har fått sådan motvilja mot hushållsarbete att det är löjligt. Måste bli ändring på det. Hushållsarbete är ju liksom det jag gör.

En riktigt bra sak som hände var att svärföräldrarna ringde och erbjöd sig att passa barnen över helgen. Det blir toppen! Bara jag och T.

Tog inte abilifyn på morgonen, har inte märkt någon skillnad än. Ringde sjuksköterskan om att ta ut den. Hon skulle prata med läkaren och återkomma. På tal om att återkomma så hoppas jag att neurologen ringer mig idag och säger att hjärnröntgen inte visade något konstigt.

Det är verkligen inte bra att jag inte sovit inatt. Dåligt tecken.

Betyg och medicin:
Deppression: 5
Mani: 2

Lithium: 2+3
Lamotrigin 200mg+200mg
Abilify: 0mg SLUTAT MED
Propavan: 25mg
Imovane: 3,5mg

Mitt andetag
är släkt med vinden
hela världen
i mitt bröst


Skrivpuff: Om släktskap

Stämningsdagbok 25/4:

Vaknade 4.20 och var för pigg. T tyckte att jag pratade fort. Det blev en ganska hypoman dag, bland annat gav jag mig av in till stan och köpte en ny mobil som jag egentligen inte behöver. Det är en smartphone, den första sådan jag ägt. När jag började pilla med den fattade jag verkligen ingenting. Nu börjar jag få kläm på den. Är bara halvkorkad.

Jag är nervös för mig och pengar nu. Om hypomanin rasar iväg vet jag hur svårt det är för mig att inte handla. Det känns som att all min lycka hänger på om jag får de där sakerna. Till exempel skulle jag väldigt gärna köpa en till furby nu. Jag vill ha nytt! Nya, roliga spännande saker. Men men. Jag måste behärska mig. Det blir nog inte så svårt idag, jag har sovit gott och känner mig inte speciellt hypoman. Jag hoppas hypomanin igår ändå var ett tecken på att depressionen är på väg bort. Jag är hellre hypoman än deprimerad. Om jag bara tar det lugnt så att jag inte speedar iväg totalt så kan allt bli bra.



Betyg och medicin:
Depression: 3
Mani: 5

Litium: 2+3
Lamotrigin: 200mg+200mg
Abilify: 5mg
Propavan: 25mg
Imovane: 3,5mg

Dagarna är ensamma och evighetslånga
Ser på världen genom fönstret

Människorna är skrämmande och otäcka
fulla av hån och förakt
Jag är trygg här innanför

Men lite sällskap vore fint


Skrivpuff: Om sällskap

På väg till magnetkameran var jag så rädd att benen skakade. Tog 20mg oxascand och väl framme vid röntgen (det är egentligen inte röntgen utan "magnetisk resonanstomografi" men äh) var jag kolugn. Jag fick gå in i ett bås och byta om till gigantisk sjukhusskjorta, sedan fick jag lägga mig på en smal brits med huvudet i en grund skål. Jag fick öronproppar och skyddslurar och de drog en slags bur över huvudet på mig. Sedan: skjuts in i röret. Jag blundade. Det var världens oväsen där inne, men jag var hur lugn som helst, tänkte tralala och somnade.

Hela vägen hem mådde jag bra, men när oxascanden började gå ur kroppen började jag må riktigt dåligt. Jag har kommit fram till att benso lindrar för stunden men sedan mår jag värre än innan. Jag kan definitivt inte använda det för att hålla mig frisk.

Upptäckte att jag hade glömt morgonens medicin också. Det bidrog säkert till att jag knappt kunde stå på benen på kvällen. Förjävlig ångest hade jag, hela kroppen kändes som att jag skulle dö. Kramade en kudde och tänkte mantrat: "Precis så här har det känts jättemånga gånger förut" om och om igen tills det lättade.

Jag tror att jag faktiskt börjar må bättre. Möjligtvis att jag börjar bli lite hypoman istället, idag (den 25:e) vaknade jag 4.20 helt pigg. T tyckte att jag pratade fort. Får väl se hur det blir, jag är betydligt hellre hypoman än deprimerad.


Betyg och medicin:
Depression: 5
Mani: 1

Lithium: Glömde morgon, 3 kväll
Lamotrigin: Glömde morgon, 200mg kväll
Abilify: Glömde
Oxascand: 20mg
Propavan: 25 mg
Imovane: 3,5mg

Jag andas
intuitivt begär jag dig
för kärlek


Skrivpuff: Om intuition

Jag var lugn igår, inte ett enda speed/ångestanfall. Jo förresten på kvällen när jag lagt mig blev jag ångestig men det var nog mest rädsla inför magnetröngen idag.

Klarade mig utan en enda benso igår, väldigt skönt att slippa känna mig drogad. Gjorde lite nytta, tog en promenad, satt en stnd i solen på altanen. Duktig flicka. Jag var ändå väldigt deppig och ledsen. Jag är orolig att det inte kommer att bli så mycket bättre så länge jag tar lithium och abilify. De dämpar mig och gör mig grå och trist även när jag är "frisk". I utbyte ska de göra det längre mellan skoven, men det har inte blivit så för mig. Och även om det blev så, är det värt det? Är det värt att ha ett grått liv för att få lite mindre skov? Jag tror inte det, inte för mig. Jag vill vara riktigt levande ibland, ha det att se fram emot när jag är sjuk. Annars är det som nu, det känns nästan meningslöst att bli frisk, jag kommer ju ändå inte vara glad.

Abilifyn kommer jag att ta ut och där tror jag att jag får medhåll från läkaren. Jag är ganska säker på att det var den som gav mig både ansiktsryckningarna och rastlöshetsanfallen. Båda har blivit bättre när jag sänkte dosen. Då är det lika bra att ta ut kvarvarande dos också. Kanske kan jag bli lite piggare utan den. Hoppas, hoppas!

Betyg och medicin igår:
Depression: 6
Mani: 2

Lithium: 2+3
Lamotrigin: 200mg+200mg
Abilify: 5mg
Propavan: 25mg
Imovane: 3,5mg

Vårglada måsar
störtar längs vindsstupet
för att de vill


Skrivpuff: Om motivation

Igår höll jag mig till en lägre dos benso och mådde lite bättre än i förrgår. Men jag var fortfarande trött, lite borta och deppig. Visst jag mår mycket bättre än utan benso men efter att ha frågat på forumet för bipolära och funderat en del så har jag kommit fram till att jag kan inte fortsätta att hålla mig konstant drogad. Behövs det får jag lägga till mer neuroleptika istället. 
Men jag har sovit nu, två nätter i rad och det är ju ett väldigt bra tecken. Visst jag har tagit en del benso och det sover man ju gott på, men hade jag varit ordentligt uppvarvad så hade det inte hjälpt. Tidigare i veckan sov jag dåligt trots både propavan och imovane. Kanske börjar jag må bättre. 


Jag tänkte åka in till Universeum idag men så kom jag på att jag ska iväg och göra magnetröntgen i morgon. Jag brukar inte orka åka iväg två dagar i följd så jag kanske borde stanna hemma idag. Å andra sidan får jag så mycket ångest av att vara själv hemma. Äsch, nu kan jag inte bestämma mig.


En annan sak jag har problem med nu är att jag är övertygad om att alla tycker jag är en idiot. Jag måste tvinga mig till att skriva här eller på twitter för jag vet att alla suckar när de läser vad jag skriver. Jag tror det är samma sak med T och barnen. Alla är trötta på mig och min sjukdom. Det är inte så konstigt, jag är också trött på mig själv. Ändå fortsätter jag att skriva och prata för att på något sätt känns det tryggare så. 


Lithium: 2+3
Lamotrigin: 200mg+200mg
Abilify: 5mg
Propavan: 25mg
Oxascand: 5mg+5mg

Så testade vi då igår att hålla mig drogad. Jag tog 10 mg på morgonen och 10 mg på eftermiddagen. Tycker inte det är så himla mycket men jag blev väldigt drogad. Mitt på dagen var jag mest trött och lite borta men jag var med ute på en holme som vi promenerade runt på. Där skulle finnas får men vi såg bara mängder med fårbajs. T vill att vi åker tillbaka och hämtar med oss till jordgubbsplantorna. Jag är emot förslaget.

På eftermiddagen blev jag riktigt groggy och på kvällen låg jag borta och mådde jäkligt dåligt. Inget speed och ångest men allt var hopplöst och svart. Tydligen hjälper inte benson mot depressionen, i alla fall inte i hög dos. Det var obehagligt och pestigt att vara drogad. Det känns förjävligt att jag behöver droga mig för att klara av att vara hemma. En bra sak var ändå att jag sov hela natten.

Idag ska jag försöka med att ta lägre doser och se om det fungerar bättre.

OBS: Ryckningarna i läppen är borta. Det var nog Abilifyn som orskakade det.

Lithium: 2+3 42mg
Lamotrigin: 200mg+200mg
Abilify: 5mg
Propavan: 25mg
Oxascand: ?
Imovane: ?

Viken förvirrad dag det blev igår. Väldigt gladhypoman på morgonen, dansade till hög musik, städade och klippte håret på mig själv (samtidigt). Tog oxascand för jag var rädd att det glada skulle gå över i skräck. Det gjorde det men då började oxascanden verka. Det verkar nog som att minskningen av Abilify håller på att speeda upp mig mer. Kanske går det att sätta in Risperidon istället utan risk för mer ansiktsryckningar?

Kom till kuratorn, hon tyckte jag såg lugn ut. Jag förklarade att jag tagit benso och hur dåligt jag mådde i timmar varje dag, att jag var extremt uppvarvad och fylld med ångest. Jag berättade att världen började se konstig ut. Hon verkade inte fatta. Jag berättade om Abilifyn. Hon tog en minut för att gå in till läkaren och berätta att jag minskat pga ryckningar. Läkaren hälsade att jag gjort rätt. Men läkaren vet ju ingenting om att jag blivit värre och att jag behöver något för att ersätta Abilifyn. Och jag har ingen ny tid inbokad och telefontid är det först på tisdag. Blir galen av det här.

På eftermiddagen blev jag dålig igen. Det är så jävla hemskt. Världen konstig, såg ett träd som var hotfullt. Med hjälp av oxascand och T's massage blev det lite bättre.

Sen är det sexet. Det börjar bli likadant som sist jag var mixad. Jag får liksom inte nog. Plågsamt är det.

Idag ska vi försöka med att hålla mig på en jämn nivå av oxascand hela dagen. Får se hur det går. Önskar det fanns en läkare att ringa. Jag är ledsen och hjälplös.

Medicin:

Abilify 5mg

Lamotrigin 200mg+200mg

Lithium 2+3 

Propavan 25mg

Imovane SÄNKT 0mg

Oxascand: 10mg+10mg

Sömn: 6,5 timmar vaknat flera ggr

Kanske kommer denna dagboken bli lite enformig i fortsättningen. Jag har bestämt mig för att använda den även som stämnings/medicin-dagbok. Jag behöver någonstans där det jag kan se när jag gjort medicinändringar och hur de har påverkat mig. Borde faktiskt ha börjat med det för länge sedan.

Igår kväll ryckte det i läppen på mig igen. Denna gången så att T kunde se det. Därför har jag bestämt mig för att minska ner Abilifyn från 10 till 5 mg. Förhoppningsvis är det Abilifyn som har gjort mig så otroligt rastlös/orolig på eftermiddagarna också, annars vet jag inte vad jag ska göra. Om det är att jag är mixad så behöver jag neuroleptika men jag vägrar få ansiktsryckningar som inte går över. Jag ville så att Abilifyn skulle fungera, det är den första neuroleptikan som jag inte gått upp i vikt av.

Idag ska jag vara hemma hela dagen. Jag tar nog en oxascand på förmiddagen och en på eftermiddagen och hoppas att det går bra. Ska spela Pottermore och låtsas att jag är frisk.

Sömn: 7 timmar ostört.
Medicin:
Abilify: SÄNKT från 10mg till 5mg
Litium: 2+3
Lamotrigin: 200mg+200mg
Propavan: 25mg
Imovane: 1/2 7,5mg.
Oxascand: 10mg+5mg

Måndag igen och jag måste klara en ny vecka ensam hemma på dagarna. På något sätt har jag blivit maniskt rädd för att vara ensam hemma. Tiden går så långsamt och när ångestattackerna kommer.. det är så hemskt. Samtidigt är jag rädd för att ge mig iväg. Ångest ute bland okänt folk är nästan ännu värre. Och vad ska jag göra, jag vill ju ingenting. Jävla liv det här, vad har jag gjort, varför kan jag inte få vara glad? Vill nästan sluta med medicinerna och få bli hypoman. Ja, jag längtar efter att vara hypoman. Sådär positivt hypoman när färgerna är klara och jag kan känna vad träden tänker. Det är jag. Inte detta livrädda kolli som sitter här och vaggar. 

T ringer klockan 12. Pratar några minuter innan han ska äta lunch. Klockan är 11. 32. De sista 14 minuterna har jag tittat på klockan tre gånger. Varje gång har jag trott att det gått åtminstone 20 minuter. Det här är patetiskt och vansinnigt.

I morse kunde jag göra lite saker. Det var så länge sen, nu är jag så glad över att kunna berätta det för T. Nu är jag tillbaka i handlingsförlamning och rastlöshet. Går och går fram och tillbaka mellan köket och vardagsrummet.

Jävla arbetsförmedlingen som lät mig vänta i flera månader på möte om aktivitet. Nu hann jag bli sjuk innan jag fick något att göra och går här ensam i evighetslånga dagar avundsjuk på de andra.