onsdag 28 december 2011

Nu ska jag försöka beskriva hur det känns att ha en sjukdom som långsamt fördummar mig.

Det är grå dimma av oro. Det är en stålhättad spark i magen av plötslig rädsla. Jag får ingen luft, jag kan inte andas, jag vill skrika men jag kvävs.

Det är att minnas ett liv när jag var smartare än många och stolt över det.
Nu glömmer jag vad jag gjorde för fem minuter sedan. Nu gör enkla problem mig förvirrad. Nu är jag ganska ung och redan så här dum. Hur ska jag beskriva rädslan för vad kommande sjukdomskov kommer att göra med mig? Hur ska jag beskriva sorgen över min lyckliga ålderdom som inte kommer att bli av?

Jag kan inte.

12 kommentarer:

  1. Gillar din text, och beskrivningen gick fram;) Välkommen puffare!

    SvaraRadera
  2. Bilderna du målar i stycke två gör att jag tror att jag förstår. Bra.

    SvaraRadera
  3. Din text gör så att jag förstår vad du menar. Hädanefter kommer jag att följa din blogg för du är duktig på att skriva.

    SvaraRadera
  4. Tack så mycket, jätteroligt att höra!

    SvaraRadera
  5. Jag känner igen mig så i din text! Att du vågar skriva det jag aldrig vågat är så bra och dina målande meningar gillar jag skarpt! Välkommen till skrivpuff :)

    SvaraRadera
  6. Har samma sjuka. Intelligensen - dels är den inte allt, dels tar den sig faktiskt igen när skoven glesnar ut. Välkommen till Skrivpuff!

    SvaraRadera
  7. Naket och skört. Take care!

    SvaraRadera
  8. Jag kan bara hålla med alla som beundrar ditt sätt att beskriva dina känslor! Intelligens finns det många sorter av och när en minskar är det inte ovanligt att andra ökar! Det där kommer du att märka om du bara känner till det och inte är rädd för att du inte riktigt känner igen dig. Utvecklingen måste inte gå bakåt bara för att den förändras! Länk till olika intelligenser - troligen inte alls det du menar men ett exempel - vi är inte så lika som vi tror och tur är väl det!
    http://www.gunnesboskolan.lund.se/nyasidan/portfolio/portfoliomapp/nz/nzbilder/specialbevakat/multipla%20intelligenser.html

    SvaraRadera
  9. Tack alla för fina kommentarer, det värmer. Madeleine, tack för länken. Jag känner igen mig i en del av de intelligenserna och alla påverkas inte av min sjukdom, det känns hoppfullt :)

    SvaraRadera
  10. Besöker din sida för första gången idag och blir alldeles hänförd. Du skriver så bra. Det är skrämmande att lämna ut sig. Bli avklädd. Jag känner igen mig så väl i det. Liksom mycket annat. Intelligens verkar du ha mer än de flesta. Och som sagt, vad är intelligens egentligen? Kommer att fortsätta läsa dina texter. De berör på djupet.

    SvaraRadera