Jag sväller. Jag sitter här i fåtöljen och jag sväller över armstöden fettet glider som hungriga mördarsniglar ner mot golvet och täcker allt allt. Fönstrena spricker, brädorna brister och jag väller ut över världen. Allting krossas i min väg, långsamt men obönhörligt rullar fläsket fram över jorden kväver allt liv. Jag trotsar tyngdlagen gör om jorden till min varma mage mitt fläsk hänger över den som en klänning faller ner i rymden mot obefintliga fötter. Tillslut blir tyngden för stor och jorden dras ner i rymdens bottenhål som ingen visste fanns. Där är det mörkt och ingenting.